Jag har alltid varit en person som har tänkt mycket, jag överanalyserar allt.

Jag önskar ofta att jag kunde stänga av det, släppa saker och ting och bara låta det bli vad det blir. Men nejdå jag tänker och tänker och tänker tills jag nästan går mig själv på nerverna!

Men det finns en sak som får mig att slappna av - VATTEN, ja i alla dess former. Jag har alltid älskat båtlivet och de är min avkoppling. Såhär vintertid går jag gärna en sväng på isen, eller som ikväll sitter i duschen.

Ikväll när jag kom hem, lederna värkte, huvudet ömmade och mitt humör var i botten. Jag kastade av mig kläderna, ställde mig i duschen och hamnade slutligen där det är som skönast.
Nerkrupen på golvet, längst in i hörnet med fötterna vilandes mot duschväggen. Ikväll satt jag där i över en timme, de var så underbart skönt.

Jag skrev lite fint på glasväggen, jag lät vattnet forsa ovanför mitt huvud precis som om de vore spöregn en supervarm sommardag.

Magen skrek till - jag påmindes om att jag fortfarande inte hade ätit. Jaja nu var tankarna rensade för en stund.

Igår var jag med om en traumatisk upplevelse!

Jag hade klivit av bussen i Kista och började gå till moster, går efter en gångväg och en pappa i kanske 35års åldern går framför mig med sina två barn, då tar han pojken i handen och säger;

- Kom här, vi måste akta oss för TANTEN!

WHAT? URSÄKTA? VADSADU?

TANT?

Förstår ni, jag blev kallad tant. Jag är faktiskt bara 19år =(

Igår fick min underbara vän en liten son, vill bara önska dom all lycka till i världen.
E är världens finast vän som ställt upp helt underbart mycket för mig. Älskar den här bilden jag la in på oss, från min 18års dag, jag ser sådär helt genomglad ut.

Lycka till vännen min!!

Sitter på simple coffee på arlanda nu, sitter och dricker thé och leker med min minidator!

Stötte på en bekant från förr när jag hade stigit av planet, roligt att träffa på lite bekanta ansikten. En kille som jag jobbade och bodde med under en av perioderna jag jobbade nere på Idrefjäll!

Om cirkus femtio minuter börjar våran utbildning, innan dess tänkte jag hinna förbi apoteket och höra om dom har någon mirakelkur mot min förkylning, är less på blåsor i munnen, torra läppar och snorig näsa.

Hörs sen mina vänner!!

Jag har alltid varit en tjej med stora drömmar. Någonstans påvägen har jag dock tappat många av dom, jag vet inte riktigt vad som har hänt.

Jag som alltid varit en färgsprakande person med viljan till det mesta, är nu ganska färglös och tråkig. Många av mina intressen har hamnat på hyllan, mina vänner existerar knappt längre och jag lever ett ganska ensamt liv.

Jag tänker inte gnälla, för jag tycker faktiskt att det är ganska skönt att vara ensam MEN

När man hör andra prata, - sleepover, -tjejkväll, -middagsbjudningar, -glöggkväll you name it så saknar jag gemenskapen.

Jag har aldrig varit den typsika figuren i ett tjejgäng, jag valde heldre att jobba, vara i stallet och köra båt.

Nu har jag dock börjat måla upp mina drömmar igen, jag har börjat spåna på en resa till Irland, jag gör utförligare och utförligare ritningar på mitt drömhus (ja drömma måste man få) och framförallt så umgås jag med dom som får mig att må bra.

Jag älskar mitt jobb, det är utvecklande och en utmaning för mig. Jag älskar utmaningar.
Om jag hade haft ett jobb utan utmaning hade jag inte trivts en sekund, jag älskar både ansvaret och utmaningen. Varje morgon när jag vaknar eftersträvar jag att göra bästa möjliga insats, vad det än gäller. Om jag gör någonting gör jag inte det till 50%, utan gärna till 110%!

Nu tänker jag fortsätta mitt förmiddagsdrömmande, vandra ner till källaren och hämta resväskan och börja packa. Jag vet inte vart jag ska få energi ifrån men det är ett måste nu, imorgon antar jag en ny utmaning och ska på utbildning för att göra mitt jobb ÄNNU bättre.